michaelasara

Vi är hemma!!! Äntligen. Det har varit ett heeeeelt underbart år på många sätt. Skulle inte ha bytt ut det mot någonting. Men det har även varit tufft och utmanande ibland, men det är väl så det ska vara. Gud är ingen medioker Gud. När han gör någonting så händer det något! :)

Tack trogna läsare för er stöttning och kärlek genom hela våran resa. Att veta att ni finns där när vi kommer hem igen var något som hjälpte oss många gånger!

Som vi så ofta säger i Amerika: We love you and God bless you!

Nu har vi varit lediga ända sedan förra söndagen. Skönt! Examensbilder finns på som sagt på http://picasaweb.google.com/michaela.alfredsson . Det var rätt så intense sista tiden där i skolan.. Så nu första veckan så har vi sovit ut och umgåtts med våra kära amerikanare. Grace åkte hem för ett par dagar sedan, och det kommer helt klart kännas ovant att inte träffa henne varje dag. Men jag, Sara och Philip har bokat biljetter till England 15-21 juli, så det är inte så värst långt tills vi ses igen, vilket är väldigt roligt! Annars har vi varit på möten, lett lovsång, hängt med folket här, varit stöd på läppiercing, solat, badat och ätit mycket gott :)

Jag såg bilder från brorsornas bal i lördags! Himla fint. Vilka stiliga män vi har i våra familjer. På tal om bal så är det idag två år sedan vi själva dansade bal. Ojoj, det var fina tider. Känns som en evighet sedan, men två år låter inte så mycket?

Annars i veckan då.. Imorn blir det lite häng vid poolen, skype med Anna och Emelie och sedan kommer Chelsea på kvällen.. Onsdag är det möte och filmkväll och sedan får vi se vad som händer mer.. Bland annat är det tjejkväll hos Tessa på lördag! Kul!

Vi vill hälsa Simeon och Westergren ett stort grattis i efterskott också! Hoppas ni hade fina dagar med kärlek och glädje!

Än så länge känns det inte så konstigt att skolan är över.. Jag är en sådan person som alltid får efterreaktioner.. Det var likadant när vi skulle flytta hit i augusti – det kändes inte alls så hemskt svårt att säga hej då till alla, eller att lämna Philip och familjen på flygplatsen, utan kändes mest spännande det som väntade framför mig. Men det fick jag ju äta upp hela första veckan då jag saknade alla jättemycket!! Jag tror det kommer bli likadant nu, jag kommer väl förstå någon gång i sommar att det är många här som jag kommer träffa bara några gånger till i livet, och några som jag inte kommer träffa mer alls.. Så svårt när man får nära vänner som lever på andra sidan jorden liksom..

Men på tal om nära vänner så tittade jag just på spexet som Bella, Anna och Bena gjorde på avskedsfesten. MAN! Jag blir verkligen så glad och stolt att jag känner er! Ni är otroliga! Och en sak leder ju till en annan, så jag har tittat igenom det feta albumet som jag klistrat in flera hundra bilder på alla som jag håller kärt hemma i Sverige. Om du läser den här bloggen är du säkerligen med i albumet :) Än en gång slår det mig vilka fantastiska människor jag har i mitt liv! Jag är evigt tacksam!

På återhörande, trogna läsare! Men det roliga är att vi inte har en aning om hur många/få som följer oss här.. Kommentarerna har successivt avtagit, men det är inget att ta personligt, haha :) Uppenbarligen läser ju du det här i alla fall, och det är ju kul!

HEJ!

Förresten, jag måste bara säga att jag också blir så inspirerad av folkets inställning till givande här.. Vet inte om vi nämnt så mycket om det innan, men här är liksom tankesättet att man ger bort värdefulla saker till varandra och till random personer lite titt som tätt.. Studenterna (som är nästan panka) betalar varandras hyror, ger kläder och smycken till varann och sånt hela tiden. Och nu senast så sa Stephanie till mig (hon som jag fick låna den gula klänningen av till banketten) att jag kunde få den klänningen!! Jag har sett den i butiken och den kostar över 1000 kronor. Men det var inte alls svårt för henne, hon ba "nej men jag såg att du tyckte om den och tyckte du passade så bra i den så jag vill att du ska ha den". What!

Sen kom Angela fram till mig i förrgår och ville att jag skulle prova ett par (nästan sprillans nya) klackskor som hon hade köpt.. De satt helt perfekt och hon sa att hon ville ge dom till mig. Då hör till saken att jag har letat efter nya klackskor i kanske 1,5 månad utan att hittat några jag vill ha. Men så kände hon att Gud hade talat till henne om att ge bort några skor till ett par tjejer i klassen. Och hon ville visa för Gud att han betyder mer för henne än pengar och skor. Jag tror absolut att Gud kan testa oss på det sättet för att se var vårt hjärta står. Det finns ju flera tillfällen i Bibeln när människor gör liknande saker. Eller ta bara exemplet när Abraham är villig att offra Isak för Guds skull! Ett test på trohet helt enkelt.

Och så möter Gud på samma gång ett av mina behov med nya skor :) Än en gång, Matt 6:33: "Sök först Mitt rike och Min rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också".

Hej!

Trevligt att ni är här igen..

Nu är snart Revival Week slut... Så knäppt, allt går så fort! Idag, torsdag, har vi haft möte, ska ha graduation rehearsal om ett tag och sedan möte ikväll igen. Förstår ni att vi graduatar på söndag!! Ska bli kul att få vara med på en amerikansk graduation med allt vad det innebär.

Den här veckans möten har i alla fall varit så bra! Gästtalare har varit pastor Andre och hans fru Jennie från Sydafrika, och dem har förmedlat mycket bra till oss. Pastor Rodney är verkligen en predikant rakt igenom, medan pastor Andre är mer utan en undervisare. Igår kväll innehöll mötet ett långt vittnesbörd av Andre och Jennie om när deras förstfödde var helt missbildad överallt på hela kroppen, och bara levde 11 timmar. Under hela graviditeten hade allt sett perfekt ut, men någonting hände på slutet som läkarna än idag inte har en aning om vad, men när han kom ut så var i princip ingenting rätt. Han hade fingrar och tår, men det var i princip det... Hans inälvor var som i en säck vid sidan av hans kropp och hans ansiktsdelar var inte som de skulle.. Läkarna sa att han skulle leva två timmar, men han kämpade sig igenom 11. De berättade allt om den här storyn, vad som hände, vad de tänkte, vad folk rådde dem till men hur de istället valde att lita på Gud och fortsätta tro på Honom istället för att vara arg på honom eller ständigt ställa frågan ”varför?”. De berättade om hur alla hade avrått dem Jennie från att se barnet (Joshua) men att det sedan kom in en kristen läkare som sa att hans syster gått igenom något liknande och hon valde att inte se barnet, och har ångrat det varje dag sedan dess, och hur han trodde med den bibliska kunskapen han hade och vad han kände genom den Helige Ande var att det rätta ändå var att få se och hålla i Joshua. Och hon sa hur hon hade under hela graviditeten bara längtat efter att få berätta om Jesus för hennes barn, och att det enda det här lilla barnet hade mött hittills var bara folks skräckslagna blickar och massa fotografier för att dokumentera detta ovanliga fall, och bara bemötande som om han vore ett missfoster. Så hon kände verkligen att hon var tvungen att visa honom kärlek och få säga till honom att han skulle till en bättre plats, och få vara med Jesus, och få berätta om honom, precis som hon alltid velat göra.

Så dom ville ändå se och hålla i barnet och prata med han, namnge honom, ge honom kärlek och berätta för honom om Jesus. Och sedan berättade dem om processen efter det här och hur de kunde ta sig igenom det tack vare Gud och deras tro. När hon blev gravid igen var det självklart en jättestor grej och Jennie var extremt noga med att hon gjorde allting rätt, läste alla böcker så att hon visste att hon gjorde allt hon kunde. För självklart så undrar man om det var en själv som gjorde någonting fel förra gången som orsakade att den situationen. Men den här gången slutade det med ett missfall efter några månader, och det här var till och med ännu jobbigare för Jennie, för nu hade hon verkligen gjort allt i sin makt men ändå så gick det inte...

Läkarna sa senare att hon blivit steril. De kunde inte få barn på några år men de fortsatte tro Gud om att de skulle få barn och idag har de tre helt perfekta, världens sötaste små barn.

Men det var verkligen så inspirerande att höra om hur de hade kunnat prisa, älska och tacka Gud genom allt som dom gått igenom, för dom visste att vad som än händer och vilken situation man än är i så är Gud alltid densamme, och alltid värd att prisas.

Nu har det hunnit blivit fredag (blogginlägget började skrivas igår) och några till möten har avklarats. Men kvällsmötet idag var otroligt. Både Sara och jag kan vittna om det. Jag kan bara säga att Gud berör en när man minst anar det och ibland också när man minst ”känner för det”. Sara var hur trött som helst och ville bara hem och sova, ville inte alls leda lovsång, utan orkade egentligen inte vara med på mötet. Jag själv var också trött och kände mig inte så värst ”påkopplad” under predikan... Men ändå så kom Gud och berörde oss båda helt otroligt starkt och ja, jag vet inte vad jag ska säga.. Om jag ska börja prata om det mer kommer det bara rinna iväg till ännu en uppsats, men Gud är helt underbar i alla fall och Han är egentligen det enda som betyder någonting! Han är den enda man behöver, för sedan ser han till att vi får allt annat också! Hans närvaro i mitt liv skulle jag inte byta bort mot något annat i hela världen. Det finns ingenting som kan jämföras med Gudsnärvaro! Ingenting! Det är ju för sjutton övernaturligt!

Först vill vi informera om att vi har uppdaterat bilder på http://picasaweb.google.com/michaela.alfredsson .

I fredags var det dags för banketten med skolan. Det var så roligt att se alla studenter och pastorer superuppklädda och fina. Sara hade ju en riktig date också, men Michaela saknade Philip där! Det hade varit klockrent. Men Grace var hennes date, så det blev bra ändå :)

Det var buffé och sedan sketcher och filmer följt av några tal och presentutdelningar. Sedan fick även vi i lovsångsklassen sjunga låten vi skrev under förra kvartalet.

Igår var vi hos Tessa och firade hennes födelsedag och idag var det möte i kyrkan. Det är Mors Dag här idag, så Anneli Alfredsson och Ann Bengtsson – ni är helt enkelt bäst och vi saknar er väldigt, väldigt mycket!!

Mötet var väldigt bra idag och alla mammor som var där blev uppvaktad med en liten present. Det var även utlottning av en större blombuckett och 100 dollar till en av mammorna i publiken + en liten extrapresent till alla som firade Mors Dag som en mamma för första gången. Pastor Rodneys predikan handlade idag om förlåtelse. Det var riktigt bra och tänkvärt! Något som han sa som jag tror är väldigt sant är att vi ofta dömer andra efter deras handlingar, men dömer oss själva efter våra motiv och tankar bakom handlingarna. Så då kan man alltid säga att man inte tänkte att det skulle bli på det sättet eller att personen skulle bli sårad eller så, medan när det kommer till andra så är man inte lika nådefull..

Idag börjar också Revival Week här då vi har två möten varje dag igen, så det kommer bli mycket häng i kyrkan! Mötena är kl.10.30 och 19 (respektive kl.16.30 och 01) om ni vill titta någonting över Internet.

Ta hand om varandra!

/två svenskar i Amerika

Hej och välkomna än en gång!

Ännu en helg har hunnit ikapp oss, och det känns som att veckorna flyger förbi här.. Våren har gått otroligt fort, samtidigt som det ändå känns som väldigt länge sedan vi var hemma i Sverige! Men nu när man ändå ser att det är knappt 1,5 månad kvar tills vi kommer hem och får träffa alla igen så längtar man ännu mer! Tänk vilken sommar vi ska ha tillsammans! Det blir många myskvällar och soldagar (i Jesu namn!!). Hoppas på att få komma hem till en het sommar :)

Skolåret som vi haft här är helt obytbart som ni säkert förstått. Båda två har fått vara med om väldigt mycket, upptäckt och lärt känna nya sidor av oss själva men framför allt fått möta Gud på otroliga sätt vi aldrig varit med om förut! Man kan inte direkt säga att Gud varit passiv under det här året! Det har varit så häftigt att få vara med om hur Gud kan beröra en på sådana sätt man aldrig upplevt förut, och även hur han kan använda en till andra på sätt man aldrig upplevt förut! Båda har ju fått leda hur många som helst till frälsning, men inte på nåt sätt för att det är något speciellt med oss, utan för att Gud berör människor när vi tar steget och gör det han kallat oss till! Jag har aldrig evangeliserat på det här sättet förut och då har jag heller inte fått se människor berörda och förändrade på det här sättet heller! Det är en av de bästa känslorna i världen att se en människa bli berörd av Gud, och känna att Han har använt lilla mig för att nå fram till den personen. Vem är jag liksom? Nobody utan Gud!!

Wow, vad häftigt det är att få vara Guds barn. Så grymt coolt att vi kan ha nära kontakt och relation med han som skapade hela universum och minsta lilla partikel och har tänkt ut exakt hur kroppen ska funka, och hur allt i naturen klaffar helt perfekt. Och han ser och hör varenda person i hela vida världen på samma gång, och ägnar lika mycket uppmärksamhet åt alla av oss. Hur svårt borde det inte vara att försöka hålla sig från att få favoriter? Och visst, han kan ju stötta och stödja vad vi individuella människor gör olika mycket, men det förändrar inte hans kärlek till oss en gnutta. At the end of the day finns det inget vackrare för Gud att titta på än oss människor som individer, och att se oss älska varann som Han älskar oss. Och det som nästan är coolast av allt är att Gud inte ser vilka vi är nu, och vad vi har gjort/inte gjort, utan när han tittar på oss, ser han oss som dom han skapade oss att vara! Han vet vilken stor potential som finns i oss, och han ser oss som den personen han vet att vi kan vara! Är inte det hur häftigt som helst!!!

Wow igen, Gud är grym. Och hur många gånger det än skiter sig för oss så är Gud alltid där och hjälper oss upp igen och peppar för att vi ska försöka en gång till... och en gång till... och en gång till...

Tack Gud för våra liv, våra familjer och våra vänner! Ni vet att livet är Gud gåva till oss, och vad vi sedan gör med våra liv är våran gåva tillbaka till Gud.

Hej vänner!

Igår hade vi en underbar dag! Jättesoligt och skönt, så vi spenderade dagen på stranden och åkte JetSki!! SÅ kul! Man känner sig verkligen som havets drottning när man flyger fram där!

Träffade även på ett par riiiiiiiiktiga stekare - jetskiägarna... Man visste inte om man skulle skratta eller gråta åt några av deras kommentarer och sätt att försöka glänsa, impa och ragga. De har gjort det förr helt enkelt! Men när det leder till att vi sparar 300 kr var och får åka gratis jetski, så varför inte, haha!

Men som rubriken säger så är det jätteregningt idag.. Ajaj.. Men man får vara glad för det man får!

Vi har fått en hyrbil! Äntligen! Fick den i torsdags men måste lämna tillbaka den på nästa söndag, och förväntas då ha hittat en ny bil. Dagen efter kommer PHILIP hit! HALLELUJAH! Som jag väntat! Gud belönar mig såhär i mitten av terminen för att jag är så duktig och klarar mig utan folket därhemma :) Likaså fick Sara sin belöning när Bengtssons var här!

Men det är verkligen inte långt kvar nu... Vi går in i sista kvartalet av skolan imorgon och den här tiden på våren går ju alltid så snabbt! Så om en stund kommer vi vara hemma, och det är dags för brorsornas student, sen en underbar sommar och sen.... Jaa, hösten får vi se! Vi har våra funderingar och prat med Gud om möjligheter men än är ingenting säkrat.

Och om tre dagar fyller två väldigt fina personer år också! Antonia och Petra, grattis i förskott!

Vi var på Michael Bublé-konsert förra helgen!!!!!

Haha, det är ingen idé att jag ens försöker förklara hur bra det var, det kommer bara rinna väg i en uppsats lång text om en underbar röst och den bästa musikupplevelsen i mitt liv! Helt, helt, helt otroligt!! Finns lite nya bilder på http://picasaweb.google.com/michaela.alfredsson .

Amerika har invaderats av flera svenskar än en gång! Ann, Barbro och Samme kom hit i fredagskväll och stannar till på söndag då de tar med Sara till New York i några dagar och sedan åker hem. Det var SÅ roligt att träffa dem och få lite Sverigekänsla igen. Och självklart är Sara överlycklig och i himlen under här veckan! Hon får berätta mer om det senare.

Själv bor jag hos Grace hela veckan, så att Ann och Barbro får sovplats i vårt rum. I helgen var vi i Orlando än en gång och hade det bra! Vi hittade massa nya affärer och H&M för första gången, och där hittade jag äntligen jag den svarta lilla väskan som jag har letat efter i månader!! Alla vägar leder till H&M… Men inställningen till H&M är så annorlunda här jämfört med i Sverige. Här är H&M en av favoritaffärerna för tjejer som vill hitta coola kläder och visst, det är ju lätt en av de populäraste affärerna i Sverige också, men här är H&M inte alls förknippat med billigare kläder med lite sämre kvalité, utan det är bara coolt att ha kläder därifrån :) Go Sweden!

Jag skulle ha fått min dator idag, men de sköt upp leveransen tills på torsdag. Typan (typiskt), som jag skulle sagt för sju år sedan!

I veckan nu är det kvällsmöten tisdag – fredag med Ted Shuttlesworth som är en evangelist här från USA. Han är känd för att ha otroliga helanden på sina möten, så det ska bli spännande. Vi hörde honom en kväll under Camp Meeting och fick bevittna flera döva personer (på ena örat) få sin hörsel tillbaka. Det var helt otroligt!!! Jag har aldrig sett ett helande så ”tydligt” innan i mitt liv…

Nu ska jag återgå till Grace, Ben & Jerrys och Gray’s Anatomy, så vi ses snart kära dagbok.

Ciao!