Ännu en uppsats!! Keep holding on:)
Sara skriver..
Mötena under missionsveckan var verkligen underbara på många sätt. Det var en otrolig Gudsnärvaro och undervisningen var verkligen utmanande. Även fast inte mitt missionsfält är i Afrikas öknar så har jag ett missionsfält hemma i Sverige som behöver mig.
Torsdagkväll förra veckan var vårt första lovsångsrep. Först var alla sångare tillsammans i 30 min och övade in en sång och sedan satte vi ihop det med musikerna. Det fungerade lite som repen hemma fast de var kanske lite mer strukturerade.
Vi blev också tillfrågade tidigare i veckan om vi ville vara med i en liten sånggrupp med våra färöiska vänner och några av kyrkans andra höjdare vad gäller sång. Det är verkligen en stor ära att få vara med i en sådan grupp. Vi övade efter lovsångsrepet och det gick väldigt bra, det var en fin låt och det känns jättebra att få sjunga i ett gäng där alla kan sin sak och är fokuserade. Det var en skön stämning och jag tror att vi kommer utvecklas mycket under den tiden tillsammans. Efter repet åkte vi till Starbucks och tog en fika, det var en betydelsefull stund. Vi satt och pratade om våra församlingar och vilken värld vi egentligen lever i. Jag blir hela tiden så inspirerad av alla mina vänner av hur mycket vishet de har och den passion som brinner inom dem. Min nöd för församlingen hemma har verkligen vuxit men jag har också en rädsla för att komma hem igen. Man ser så många förändringar man skulle vilja göra men det är svårt att bygga upp något helt nytt i en församling som står fast i gamla traditioner. Den nöden jag har byggs på att jag verkligen inte vill att vår församling ska gå miste om allt som Gud har serverat mitt framför oss men som vi inte får något av för att vi inte kommer med förväntan och för att vi inte är tillräckligt hungriga efter allt vad han har för oss. Vi måste komma till det läget att vi är desperata efter vad Gud har för oss och inse att det är Gud som gör allt igenom oss och att vi inte längre lever för oss själva utan för honom. Att vi får dö från oss själva för att kunna leva helhjärtat för Jesus. Vi ska leva ett övernaturligt liv där helige ande får flöda igenom oss och vårt liv enbart speglar Jesus. Vi måste ha en enorm nöd för andra i vårt samhälle och den nöden måste komma från hjärtat, det kan inte läras ut eller berättas om utan den elden måste Gud fylla ditt hjärta med. Det måste vara en passion – om relationen till Jesus är det viktigaste i ditt liv hur kan du då hålla den kärleken inom dig själv och inte dela den med andra, hur är det möjligt att den inte sprids genom att du bara är den Gud skapade dig till i relation till honom.
Den kvällen satte ett avstamp i mitt hjärta och satte igång tankar i mig som sannerligen fick förändra mitt liv. Jag har bett mycket om att jag ska för möta Gud på ett mäktigt sätt och det är så häftigt att Gud verkligen möter oss på det sätt som vi behöver, inte på det sätt som vi kanske förväntat oss men på det sätt som kommer att förändra oss. Det är svårt att beskriva allt som man brinner för nu och som man har fått så stor nöd för men jag hoppas att ni kan förstå en bråkdel av det.
Den här nöden för att andra människor ska få möta Jesus är något vi verkligen får praktisera här med soulwinning. I fredags var det dags för vårt andra outreach till människorna här i Tampa. Vi åkte till ett kvarter med främst spansktalande människor och många människor med sämre ekonomi. När man åker ut såhär får man se och känna den nöden människor har för att få en andra chans, en chans att få spendera evigheten i himlen. Jag fick be en frälsningsbön med 10 personer den kvällen och fick prata med många som verkligen ville ta emot Jesus men som behövde mer tid, men som jag känner bara är en tidsfråga innan de kommer få en biljett till himlen. Det mest rörande var också att en av de personer jag fick leda till frälsning under fredagen kom till söndagsgudstjästen i The River. Hon hade till och med tagit med sig en vän som jag fick hälsa på och prata med. Under slutet av gudstjänsten inbjöds det till förbön och frälsning och då ser jag hur den kvinnan står där med hennes väninna och fick ta det slutgiltiga beslutet att ge sitt liv åt Jesus. Det var underbart, tänk att jag fick chansen att knacka på hennes dörr leda henne till början på hennes livs största och viktigaste beslut. Den känslan är obeskrivlig och kan inte ersätta något annat.
Speaking about soulwinning.. Här kommer ett till vittnesbörd från Michaelat:
Denna gången så hade jag bett innan om att Gud verkligen skulle använda mig och så försökte jag åka dit med förväntan. Så mycket handlar om att tro och agera som att man vet att Gud vill använda en. Så jag förväntade mig att Gud skulle använda mig när nu när jag skulle soulwinna..
Vi åkte till ett riktigt ghettoställe och gick runt och pratade med lite folk och så var den en kille (snaggad, mörkhyad, 21 år, klädd i svart stor t-shirt, stora jeans och stora skor.. ghettokille helt enkelt) som vi gick förbi två gånger och försökte få kontakt med men han bara ignorerade oss.. Nathan som jag gick med sa "excuse me sir.. you got a minute?" men han bara hånlog och och fortsatte att gå. När vi skulle gå tillbaka till bilarna så satt han en bit bort på en sten och jag kände att jag skulle gå fram till honom en sista gång och försöka prata med honom.. Början av konversationen löd nånting såhär:
Jag - "Hey man, could I talk to you for a second?"
Han - (Lite halv skrattande) "Oh I don't believe it.. There's like 7 of you that have tried to talk to me.. I know what you wanna say and I don't wanna talk!"
Jag - "Well come aaan, I've actually come all the way from Sweden.. :) Would you just give me one minute of your PREACOUS time?"
Han - "Hah.. Yeah yeah all right.."
Sen så visade jag honom ett sånt papper som vi delar ut, där det står att vi delar ut matboxar varje söndag och kommer med vår buss och hämtar dem.. Han tittade på det och log på ett sätt som betydde att han förstått vad jag sagt men inte ville skulle komma med till kyrkan och hämta maten på söndag..
Sen fortsatte jag med något i stilen med "hey.. has anyone ever told you that God loves you and has a wonderful plan with your life?"
Han skrattade till lite och sa nåt i stil med att han tror väl att Gud finns men det funkar inte riktigt så i hans vardag.. Att han har gjort och gör så mycket skit.. Men jag fortsatte och sa att det står i Bibeln att vi alla syndar ju hela tiden men Gud är av nån oförstålig anledning villig att förlåta varje gång om vi ärligt ber Honom om förlåtelse.. Så började han prata om hur det är så lätt för mig att komma dit och prata om hur bra allt är med Gud och det och sen bara åka hem till mitt fina hus, bra familj och bra vänner och allt.. Då är det väl inte svårt att tro på allt det där.. Han sa nåt i stil med att "här där jag lever funkar det inte på samma sätt.. Här är allt bara mörkt. Du ser ju vad jag har på mig.. Svart.. Det är allt jag ser. Det finns inget ljus här nånstans.. Det är bara mörker överallt här.. Ni fattar inte hur det är här så det spelar ingen roll vad du säger". Och när han började prata om hur hans vardag såg ut så blev jag så berörd.. Man har ju hört det hur många gånger som helst förut och vet hur många människor har det men när han såg mig i ögonen och berättade hur han ser på livet och "meningen" med hans liv så var det verkligen bara hopplöshet i hans ögon.. Jag blev lite halvt tårögd men skärpte till mig, för jag tänkte att jag kan ju inte börja tjuta nu.. Men jag kände sån sjukt stor nöd för honom. Jag tror aldrig jag har känt nöd för någon på det sättet innan.. Det enda som jag tänkte på var bara att 'den här killen måste få möta Jesus'. Vi fortsatte att prata och jag försökte säga att mitt liv har ju inte alltid bara varit 100% glädje hela tiden, utan jag har också varit med om svåra situationer och så, men det är just då som jag behöver Jesus som mest. Men det var svårt att prata med honom för att han ville inte riktigt ta in det jag sa utan ville bara att jag skulle förstå att jag inte har en aning om hur det är att bo där i ghettot som han gör.. Han röker marijuana och sover inte på samma ställe varje natt liksom..
Jag sa till honom "okej men vi gör såhär då.. jag tror 100% på att Gud kan och vill hjälpa dig och visa sin kärlek för dig.. Ska vi testa Gud? Vi ber om att Gud ska visa sig för dig och ber om att han ska hjälpa dig och visa att Han finns.." Men han fortsatte 'hålla mig på avstånd' och motargumentera det jag sa.. Sen kom Nathan och deltog i samtalet och efter en stund så frågade jag vad han skulle göra under kvällen och han sa att han inte skulle göra nånting.. Bara sitta där hela kvällen antagligen.. (usch.. tragiskt liv..) Så jag sa att vi andra nu skulle åka direkt till kyrkan och ett ungdomsmöte och frågade om han ville följa med.. Sa att han har ju inte nånting över huvud taget att förlora på att följa med - han förlorar inte ens en fredagkväll, eftersom att han inte hade några planer.. Han var lite skeptisk men jag bad honom att bara följa med.. om han inte tyckte om det så skulle vi köra tillbaka honom när han ville.
Såklart så "råkade" vi ha precis 1 extraplats i bilen, så Jazz som han heter följde med! (Jag måste säga att redan här fattade jag inte riktigt vad som hände.. Han hade varit SÅ avvisande och emot allting jag sa, så att han följde med var ett mirakel bara det :)
Väl på mötet så handlade alla de första lovsångerna om PRECIS sånt som han och jag hade pratat om.. Vi sjöng fraser som "be the light in my life", "you give hope to the hopeless" och sånt.. Det var verkligen ordagrant saker som han hade pratat om. Typiskt Gud!?
Jazz och Nathan satt på raden framför oss och Jazz såg ut att sitta och lyssna hela mötet. Han såg lite skeptisk ut i början men lättade upp under tidens gång.. Precis innan Pastor Allan skulle börja predika så sa han "ni får ursäkta, jag känner bara att jag ska berätta det här lite kort.." och så pratade han om hur det inte spelar nån roll vad vi har för bakgrund, utan att Gud älskar oss så mycket vad vi än har gjort eller inte gjort. Pratade om lite hur man kan se på Gud om man inte riktigt varit i kontakt med nån kyrka eller så under sin uppväxt.. Vilka fördomar eller intryck man kan ha, och så förklarade han dom lite.. Också så sjukt passande för Jazz att höra! Åter igen.. Gud är så häftig..
Under hela mötet bad jag lite nu och då för att Gud skulle göra någonting i Jazz.. Beröra honom på det sättet han behövde.. Efter predikan var det underbar lovsång och medan folk sjöng och fokuserade på sig, sitt och Gud så gick Pastor Allan runt och bad för folk lite och så gick han förbi raden som Jazz satt på och vinkade ut honom till gången.. Jazz gick ut och så pratade de lite och sen bad Pastor Allan för honom.. De pratade lite efter bönen och sen gick Jazz tillbaka till stolen och satte sig ner.. Jag var såklart jättespänd på vad de hade pratat om och om Gud hade berört honom, men så ser jag hur han sätter händerna framför ögonen och börjar fälla tårar!! Jag såg hur berörd han var!! Åh. Jag kan inte förklara.. Men uppenbarligen hade Jazz blivit berörd på något sätt och det kändes även i hela mitt hjärta när jag såg att Gud hade rört vid honom.
Efteråt pratade vi lite och han var såå glad!! Jag sa än en gång hur glad och tacksam jag var att han hade följt med och han sa också hur glad han var att han hade kommit.. Jag var tvungen att gå men sa "well.. I really hope I'll see you soon again?" och han svarade med "yeah definetely .. I'll be back on Sunday!!" - HALLELUJAH!!!
Det kändes bra att han hade Nathan att vara med och prata med.. Tror att det kanske var lättare för honom att öppna sig efteråt för en kille..
Sen igår (söndag) så såg jag honom på mötet och han kom fram till mig och var SÅ glad! Jag sa att jag var jätteglad att han hade kommit och han sa att han även hade tagit med sin mamma, en kompis och tre kusiner!!! HALLELUJAH IGEN! Han frågade om jag ville träffa hans mamma, och självklart ville jag det! Vi gick bort till henne och Jazz sa "this is the girl who got me to church.." och hon gav mig ett sånt stort leende och sa "Oooh! Are you the girl that talked to Jazz!! Thank you so much for talking to him!! Thank you so much for bringing him to church! Thank you!" Åh, det betydde så mycket att se hur tacksam hon var! Hon känner ju sin son.. Hon trodde väl som jag att det var omöjligt att få honom att vilja gå till kyrkan, eller se på allt i livet som annat än rent mörker.
Det här är helt otroligt.. Jazz jobbar på nåt ställe som ger honom en liten skitlön varje kväll typ och han måste verkligen jobba för han har en tvåårig dotter som han vill försörja.. Så jobbet är viktigt för honom.. Men nu hade han tydligen pratat med sin chef och sagt att han vill vara ledig varje onsdagkväll och fredagkväll för att då måste han få åka till kyrkan.. HALLÅ!!! FATTAR NI!!!! Gud gjorde verkligen någonting i honom! Han förändrar sitt liv för Guds skull!! Och han hade pratat med Nathan och de hade sagt att de skulle ta en av kyrkans minubussar och mosa in tio av hans kompisar att följa med till kyrkan nästa fredag!!! Haha!! YEEEEEAH!
Jag vet inte men.. Förstår ni hur STOR och MÄKTIG vår Gud är!? Jag kan fortfarande inte fatta att det är samma kille jag mötte igår som han jag nästan fick tvinga prata med mig i fredags.. Jag såg en SÅN tydlig skillnad igår! Wow, det var så betydelsefullt att se hur glad han var. Det var en helt annan kille än han som jag pratade med i fredags som först bara hånade det jag sa och inte ville förstå att Gud fanns för honom också.
Och nu tar han med släkt och vänner och den här goda cirkeln fortsätter förhoppningsvis! WOW! Så för att knyta ihop säcken så tror jag att Gud ledde mig till honom bara för att jag helt enkelt räknade med att Gud skulle använda mig den där kvällen.. Jag sa till Gud att jag var öppen för whatever han ville göra genom mig och den inställningen använde han! WOW igen! Jag älskar Jesus! Jag förstår inte att han lät mig få vara ett sånt stort verktyg.. Tänk om det här kommer förändra hela hans liv och människor runt omkring honom! På grund av att jag inte gav upp utan fortsätte prata med honom för att jag kände att Gud ville att jag skulle göra det! All glory to God!! Han hade berättat för Nathan att han ofta tänker på att ta sitt liv och även försökt. Men Gud älskade Jazz för mycket för att låta honom gå!
Summa summarum: Tro att Gud kan göra stora verk genom Dig. Det är den enda inställning Gud behöver för att kunna använda dig.
Soulwinningen kändes lite svår i början men när man får se mörker bli till ljus och hopp i en människas ögon som är redo att lämna den här jorden så ställer män sig frågan varför steg jag inte ur min bekvämlighetszon för tio år sedan och började göra det Jesus har kallat oss till. Vi får så små frön och Jesus får göra resten.
Varför det är så viktigt med att berätta för andra om Jesus är för att när jag står framför Jesus och jag ska till himlen vill jag att han ska vara stolt och säga att du gjorde det du kunde och du skämdes inte för mig eller mitt ord.
Sverige är ett land som verkligen behöver stiga ur sin bekvämlighetszon - det handlar om liv som ska få spendera evigheten i himlen eller inte. Vill vi bli fyllda av Gud så måste vi vara kärl som han kan fylla. Han kan inte fylla ett kärl som redan är fyllt utan delar vi med oss till andra får han chansen att fylla oss igen så det flödar över.
På fredagskvällen var det som vanligt Ignite – och där går man aldrig ifrån besviken på Gud. Vi käkade på Appelbee’s efter det och framåt 3 på natten åkte vi hem till Tessa och sov där.
På lördagsmorgonen var vi ett tjejgäng från ungdomsarbetet som åkte till Cracker Barrel’s och åt frukost. Michaela åt ägg och butter bisquits och jag åt amerikanska pannkakor med sirap. Det var väldigt gott och en ny typisk amerikansk upplevelse. Vi spenderade en stund vid poolen på eftermiddagen och sedan bar det av till en födelsedagsfest för Tessa’s och Jordan’s rumskamrat Jill. Det blev mycket lek och volleyboll och självklart hamburgare och korv att äta. En av lekarna vi lekte var att man skulle dra ett snöre genom sina kläder (vanlig lek i Sverige) men här hade de aldrig lekt den och det var ju väldigt pinsamt och äckligt att ha samma tråd genom allas kläder.. Pryda amerikanare som sagt!!
På söndagen var det gudstjänst som jag nämnde tidigare och den var bra men båda Michaela och jag hade svårt att hålla ögonen öppna efter för lite sömn. Vi åkte direkt hem till poolen och fick sova en liten stund. Eftersom hjärnan kändes som havregrynsgröt så åkte vi inte på kvällsmötet på söndagen utan stannade hemma och hade en välbehövd tjejkväll. Vi åt wook och såg på Twilight och till efterrätt blev det självklart Ben & Jerry’s glass! Vi hade lite tjejsnack och sedan sov jag över i Michaelas säng! Man måste ta vara på såna stunder.. Det är ju inte alls så att vi träffas varje minut av varje dag ;)
Skolan var tillbaka idag igen och musiklektionerna är helt fantastiska! Men nu har vi tröttnat på vår sångundervisning.. tråkigt men sant! Hon pratar om allt och ingenting och under 3 veckor har i bara kommit till att sjunga "goog" i skalor upp och ner, väldigt givande. Vi kommer plugga för att klara proven i det här ämnet men resten går in genom ena örat och ut genom det andra.
Idag har vi ätit i stort sett vanlig svensk taco..det var efterlängtat!
På lördag ska vi har överraskningsfest för vår färöiska vän Barbara som fyller år! Det ska bli jätteroligt och hennes present ska bli ett skandinaviskt paket från IKEA!
Ha förväntan på Gud och du kommer få vara med om mäktiga saker!! Pray - Believe - Recieve!!
Vi Älskar er!!
Sara & Michaela <3
LISTEN UP!
Okey people.. Michaela speaking.. Get ready for my testimony!
Idag har jag fått vara med om något helt underbart.. Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med.. Men som med allt annat som har med Gud att göra så spelar det liksom i en helt annan liga..
Gud har berört mig många gånger förut och det är jag väldigt, väldigt tacksam för. Det har satt djupa spår i mig! Men det här var ändå annorlunda. Jag har tänkt igenom detta och kan faktiskt konstatera att denna nedanstående händelse är den starkaste Gudsupplevelse jag någonsin haft i hela mitt 20-åringa liv.
Det var en ny skoldag och den började med 20 minuters undervisning av Phil Smitters - missionär från Sydafrika (alla typ sju sydafrikander vi träffat hittills är alla vita. Även Phil och Noel som jag ska prata om snart.. Tänkte bara ge rätt bild av dem till er.. Antar att ni alla skulle se en svart affrokille framför er annars). Anyway - hans svärfar Noel tog över och berättade att han varit ute på missionsfältet i 45 år och skulle dra fem punkter som hjälpt honom att klara sig..
1. Never loose the joy of the salvation.
2. Apg 1:8 "You sall recieve power when the Holy Ghost comes upon you...." Den Helige Andes hjälp, ledning & kraft.
3. PS 119:11. Att ha Bibeln- Guds ord i hjärtat!!
4. True worship! Här började jag känna mig lite extra berörd efter ett tag.. Han drog ett exempel om hur någon i Bibeln bad till Gud om någonting och Gud sa till honom att titta upp och då såg han Jesus. Jesus mötte honom där och då. Och när han berättade nåt om den storyn kände jag att ögonen började fyllas med tårar.. Vet inte riktigt varför jag blev berörd men jag bara kände att det är så häftigt hur vi människor kan få möta Jesus. Jag kände sån tacksamhet!! Noel fortsatte prata och av någon anledning så satt jag och smågrät hela tiden.. Tårarna rann lite nu och då utan att jag egentligen visste varför. Olikt mig. Det är nämligen så att jag har väldigt svårt för att gråta. Jag kan inte komma ihåg senaste gången som jag grät om det inte hade med Gud att göra. Han är den enda som får mig att gråta - och då är det alltid glädje- & tacksägelsetårar.. Hur som haver, jag satt där och kände Guds närvaro.. Det var egentligen inte det som Noel pratade om som berörde mig speciellt utan out of nowhere så började jag bara känna Gudsnärvaro.. Det var inte jag som bestämde att jag skulle fälla tårar, kroppen bara reagerade så. Jag var fylld av tacksamhet.
När han går där och pratar säger han ”jag kan redan se hur Gud berör några av er, som sitter och gråter..” Och jag bara kände ”Jaa.. Gud berör mig, hallå! Jag känner det så tydligt. Varför!? Vad har jag gjort för att förtjäna denna plötsliga underbara känsla?” Han fortsätter att prata och sen ser han mig som sitter på andra raden med tårar längst kinderna och säger ”Oh, hi love.. Are you okey?” Och sen sa han något mer och bad mig sen att ställa mig upp. Han gick fram till mig och började be för mig och kära nån.. Jag vet inte vad jag ska säga med jag har aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv! Det är så jobbigt för jag kan inte med ord beskriva dessa känslor eller vad som hände, och vad jag än säger så förminskas upplevelsen så mycket för att orden inte kan berätta hur det egentligen var! Han bad i alla fall om lite saker och sa sedan ”I can really feel how God is flowing into her and touching her.. Wow..”. Så bad han lite och sa sedan (på engelska) att ”Jag ser verkligen att det är något speciellt med den här tjejen.. Jag har ingen aning om vem hon är, han aldrig träffat henne förut, men det är något speciellt med henne. Nåt som bar lyser omkring henne. Gud har så mycket för dig. Fortsätt bara söka Honom och lyssna till hans ord. Bevara det i ditt hjärta…” Jag kommer inte ihåg precis allt men jag ska köpa den inspelade CD:n som görs varje lektion så jag kan lyssna till det igen. Det var helt underbart! Direkt när han bad mig att ställa mig upp så kom det som en stor ström av jag vet inte vad över mig.. Bara massa kärlek! Jag förstår mer nu varför man sjunger om ”strömmar” i lovsång, för det är ett rätt bra ord att förklara känslan med.. Det kändes också som gåshud gånger 1000 över hela kroppen! Verkligen hela jag var berörd – det kändes i varenda liten cell! Och jag blev heelt knäsvag och så överöst av Guds härlighet att jag nästan inte kunde stå kvar på benen. Jag stod kvar men Gud var så stark så jag bara stod där och gräääät och tog emot. Som sagt, det är jobbigt och svårt att skriva om det här för jag kan inte ge er en rättvis bild som är i närheten av hur underbart det egentligen var!
Jag grät hela lektionen ut och försökte torka lite tårar när vi hade tio minuters break till nästa ”lektion”. Det var Ron Kushmal igen (som vi berättade om igår) och när han sa att vi skulle börja med att be så hinner jag inte säga mer än ”tack Jesus” innan jag känner samma otroligt tydliga närvaro igen och bara får sådan tacksamhet och tårarna kommer tillbaka igen. Det finns ingen bättre känsla i hela världen än känslan av Guds närvaro. Men tänk själva – att faktiskt känna närvaron av Han som har skapat ALLT det här! Allt i vår värld. I vårt universum. Och som skapat dig och mig. Och inte bara att Han har skapat oss utan det som gör det så fantastiskt att vara nära Honom är på grund av hans kärlek till oss. Det är den som gör att jag inte kan göra annat än att bara gråta av tacksamhet, för att jag aldrig har känt mig så älskad som när Gud berör mig.
För er som aldrig känt Gudsnärvaro eller kanske tror att jag inbillar mig och framkallar känslor eller ens tror att det är sant så vill jag ändå bara säga att… Det är sant! Och det är tillgängligt för alla! GUD är tillgänglig för alla! Gud möter oss på det sättet som vi behöver. Det låter säkert hur konstigt som helst att bara börja stortjuta och känna att man inte kan stå på benen längre, men skulle jag förbli i en enda situation resten av livet skulle det vara den!! Egentligen är det inte så konstigt. Gud är gudomlig. Han är övernaturlig. Och om han då möter oss människor som är helt naturliga och inte vana vid något annat – klart att det händer grejer då!!
Fråga jättegärna om det är nåt som låter skumt eller som jag ska förklara mer, men jag vill bara tillägna det här inlägget till Dig Gud och tacka med allt jag är och har för att Du bryr dig om en liten människa som mig. Jag har ingen aning om varför, men tack för att du älskar mig så mycket. Hjälpes!
To God be the glory.
/Michaela
oj vad svettigt det blev.. nä, det är mina tårar!
säg hej!!
Vi vill härmed frambringa den glada nyheten att vi kom med i lovsångsteamet!! Det känns helt jättebra och nu ser vi fram emot många intensiva rep med vårt nya team men vi har alltid teamet där hemma in our hearts...
Idag har vi varit och hälsat på de svenska grannarna men i själva verket var det bara mannen i familjen som var svensk. När han var 20 så packade han väskorna för en semester i Usa och flyttade aldrig hem igen. Nu är han gift och har barn och bor här bredvid oss. Han har en söt liten son som heter Luke som vi förhoppningsvis kommer få leka med en del. Vi ser fram emot en fortsatt utveckling av vår nya vänskap:)
Några andra vi också kommer få leka med är våra nya roomies: Stefanie - en tystlåten och lite nonchalant person, Ariela - husets "boss" som jobbar som nanny för hyresvärdarnas barn och är en ganska beige person och slutligen Karen - en söt och trevlig tjej som vi troligen kommer få en bra relation till. Läget i huset är lite trångt och inte lika avslappnat som innan men vi vänjer oss nog vid varandra och situationen snart.
Idag har vi köpt en bokhylla till rummet och på den står alla kort vi har av familjer och vänner! Ni gör er väldigt bra där:)
Den här veckan har vi "Missions Week" - vilket innebär att våra att vi har en inbjuden missionär som håller i våra lektioner. Denna man är miljonär med två egna jetplan - så kan det gå om man går Guds väg! Han är en fantastisk man som aldrig skulle väja för att följa Guds minsta vink och han har fått vara ett stort redskap för Gud och har fått göra stora under och mirakler. Det är många häftiga stories som vi fått höra de här dagarna.
Vi har nu också jobbat vårt första pass med kidsen. Det var utmanande och utmattande men roligt.. Hellre det här än att vi skulle sitta fast vid ett skrivbord hela dagarna. Vi får påminna oss själva om att vi tjänar Gud lika mycket när vi gör det här som när vi står och leder lovsång. Var trogen i det lilla :)
Sara är fortfarande förkyld men det börjar bli bättre nu!! Idag har Michaela bakat ett nyttigt rågbröd med alla möjliga sorters frön i och till och med Sara tyckte att det var gott! Tack IKEA för eran färdiggjorda blandning som man bara tillsätter vatten i! ;)
Nu har vi börjat på ett äventyr med bön och bibelläsning. Vi läser 1 Kor 12:1-11 varje kväll och 20-30 min per dag ber vi en bön av tacksamhet och kärlek. Vi ber inte Gud om någonting, utan uttrycker bara våra känslor till Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Oftast när man ber till Gud ber man om något särskilt man vill ha eller ska få se men detta är en bön av upphöjelse till mannen i det blå. Detta förändrade vår missionärs liv mycket efter en period och det hoppas vi också på!
Hör av er om ni vill att vi ska be för något, vi vill gärna ta mer era böneämnen i våra böner!
Guds välsignelse till er alla!!
/Sara & Michaela
Pryda amerikanare..
Good evening!
Förbered er på en lång men innehållsrik uppsats nedan…
I onsdags var vi på stranden för första gången här! Finally! Det var inte så dåligt heller.. Kritvit sand och turkost vatten med i princip samma temperatur som luften - runt 30 grader. Mm mm mm! Vi hängde där ett tag och åkte sedan och käkade gött på Chick-fil-a. Andra goda, stora amerikanska matställen som vi utforskat är Wendy’s, Applebee’s, Buffalo Wild Wings & Old Chicago.
I torsdags var det äntligen dags för Soulwinning. Vi har sett fram emot detta med en känsla av såväl förväntan som bävan och nervositet. Vi har ju aldrig gjort något liknande förut!
Soulwinningen gick till såhär: Vi var ett gäng som åkte ut till ett ställe i Tampa och delade upp oss lite och gick sedan helt enkelt och började knacka dörr. En och en eller två och två. När vi hörde att man skulle knacka dörr så kom direkt de svenska känslorna där man förknippar dörrknackning med något negativt.. I Sverige om man skulle knacka dörr och prata om Jesus skulle folk för det första ta en som ett Jehovas Vittne, och för det andra skulle de vara supermisstänksamma och skeptiska för vad som skulle sägas, för att de inte vill ha några intrång på sitt bekväma, jag-sköter-mig-själv-liv.
Men nu så går det till så att man knackar på och säger att vi kommer från The River Church, ger dom en flyer där det står att vi delar ut lådor med gratis matvaror till dem och deras familj på söndagar, och då kommer en buss och hämtar upp dem och tar med dem till kyrkan så de kan gå på mötet om de vill och där de också får maten. Sen frågar vi "has anyone ever told you that God loves you and has a great plan for your life?" ... sen "I have a guick but very important question to ask you.. if you were to die this very second, do you know for sure that you would go to heaven?" och sen säger man lite vad Bibeln säger .. om att alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.. och att straffet för synd är döden, men Guds gåva till oss är evigt liv genom hans son, Jesus och att det står att vem som helst som kallar på hans namn ska bli räddad! Sen frågar vi om vi får be en bön för dom och sen säger vi att om dom vill ta emot Jesus så ska dom säga efter mig.. "Dear Lord Jesus. Come into my heart. Forgive my of my sin.." osv. Vi har ett script som vi läser rakt av liksom.. Men nu har jag lärt mig det ganska bra, men det är jättebra att ha det. Både för att det blir lättare att man vet vad man ska säga, plus att när man läser vad Bibeln säger och allting så tittar man liksom på scriptet tillsammans med dom, så då följer dom också med bättre..
När vi gick Soulwinning fick jag prata med 11 personer. 2 ville inte ta emot Jesus, 1 var redan kristen men 8 STYCKEN bad frälsningsbönen med mig!! Amen!!
Folk är som sagt så mycket mer öppna här. Jag vet inte hur många som verkligen menar det de ber, eller som kommer fortsätta vilja ha med Jesus att göra, men jag tror verkligen att det minsta som händer är iallfall att man sår ett frö i personens liv. Har personen i fråga bett ”Jesus, come into my life” då är det ju bara fritt fram för Jesus att beröra personen som Han vill efter det. Efter bönen frågar vi om vi får ta namn och nummer så vi kan fortsätta att be för honom/henne och även ringa och påminna om mötet/maten på söndag.
Direkt efter Soulwinningen var det dags för ”auditions” för att vara med i lovsångsteamet. Det är redan rätt många som är med och Nick sa redan innan att troligtvis kommer inte jättemånga få vara med riktigt än, av olika anledningar, men att vi ändå gärna fick pröva. Då skulle vi först sjunga ”How great is our God” eller ”Shout to the Lord” i tonarten A och sedan en sång där vi sjöng trestämmigt så de kunde höra hur bra man kan sjunga en stämma och hur ens röst passar in med andra sångare. Men det gick väl inte riktigt som varken Sara eller jag hade hoppats på. Sången var för låg för Sara och när det var min tur ville dom att jag skulle sjunga hela i bröströst, vilken är väldigt väldigt högt för bröströst. Vi tog det inte jätteallvarligt men när vi åkte hem därifrån ville vi hitta ett fettoställe att tröstäta lite på men eftersom att klockan var 22.55 så stängde varenda ställe precis när vi svängde in till dem. Så när inte det heller gick som vi ville fick vi sätta oss med godis och TV hemma istället. Vi får reda på i veckan om vi kom med eller inte. Men om vi inte kommer med nu så kan vi förhoppningsvis få vara med senare under året eller nästa år.
Vi får fler och fler goda vänner och tre underbara personer som vi har väldigt roligt med är Laila(31), Barbara(26) och Noe(27) (uttalas som Noah). Två sjukt snygga systrar från Färöarna + Barbaras man Noe som är amerikan. Dessa tre stjärnor (& Nick) är i princip alltid med i lovsångsteamet (annars varierar det lite vilka som leder) och är otroligt duktiga! De är väldigt lätta att ha roligt med och jag tror att anledningen till att vi har klickat så bra med dem är för att de är européer. Mycket är ju annorlunda här, så vi förstår varandra :) Noe är ursprungligen från Spanien eller liknande (men levt i USA största delen av hans liv) men har alltid connectat bättre med européer enligt honom själv. Han har alltid varit amerikanen i de européeiska gängen.. Anyway, de är väldigt roliga, öppna och varma. De är ju nästan kändisar i och utanför kyrkan eftersom att de är så duktiga och syns och hörs överallt, så därför är det så roligt att se att de har så bra personligheter också. Förebilder!
I fredags var det Ignite igen & därefter sleep over @ Tessa’s & Jordan’s, eftersom att vi skulle steka på la playa hela dagen därpå (… trodde vi). När vi vaknade till ljudet att regndroppar på taket bestämde vi oss för att istället åka to the huge International Mall! Där gick vi runt ett tag och kollade in affärer men bestämde oss sedan för att ändå åka till stranden. Det var molnigt och duggade lite nu och då men det var skönt i vattnet ändå! Varmare i vattnet än på land liksom.. Not bad! Dave & Jordan såg delfiner där!!!
Men nu kommer en rätt knäpp grej här.. Som vi har sagt tidigare så är amerikanare (i alla fall de kristna) mycket prydare än vad vi svenskar är. Till exempel så var vi både tjejer och killar från bibelskolan på stranden och fick reda på att killarna uppskattar om vi badar med kläderna på.. Shorts och linne. Vi trodde inte de var seriösa först men tydligen så gör de ofta det, och det är som sagt inte tjejerna som inte vill visa sig utan killarna uppskattar också om tjejerna gör det. Även fast alla andra tjejer på stranden bara slänger fram dom i sina små bikinisar.. Men det har väl att göra med att de inte ”vill” se sina kompisar i bara bikini, för att.. Det blir svårare att inte attraheras av dem om man sett mer kanske? För alla är ju inne i tänket att inte skaffa flick/pojkvän under bibelskolaåret så då försöker de väl bespara sig från alla frestelser.. Men ändå.. Stranden! Vi kommer till varma stranden i Florida och måste klä på oss! Sen är de ju pryda över huvud taget med vad man pratar/skämtar om och inte.. Kommentarer som Sara och jag säger kan de bli helt chockade över, fast ändå skrattar åt det, men är chockade över att vi ”vågar” och faktiskt säger sånt.. Och det är verkligen inte grova saker eller nånting! Vi pratade om detta och de sa att de visst kan prata om sådana saker.. Då frågade Sara Kyle varför killar tycker om bröst så mycket, och visserligen blev han inte uncomfortable eller så utan svarade bra men sen när jag sa ”it’s just because they’re nice to squeeze” så tyckte alla det var en väldigt oväntad kommentar och ba ”haha wooooooooa!”
Men så fort nånting sexrelaterat kommer i deras väg så slår dom bort det. Så fort dom ser en bild eller om det skulle komma en utmanande reklamfilm så tittar de bort.. Eller när Sara satt mitt emellan Grace & Dave i (den stillastående) bilen och ställde sig upp & lutade sig fram för att titta sig i backspegeln och hennes rumpa kom i samma höjd som de andras huvuden så sa Dave också ”woah…..” och tittade bort, väldigt obekväm i situationen. Sara och jag började garva men han tyckte visst det var mer pinsamt.. Haha!
Alla är visserligen inte så pryda. Tessa och Jordan är inte så farliga, speciellt inte när vi umgås med dem ensamma.
Vi har föresten fått The Work Study Program som innebär att vi inte behöver betala skolvgiften som ligger på runt $ 2000 dollar, om vi hjälper till 16 timmar i veckan i kyrkan. Sara och jag har fått Kids Church som vårt arbete. Då kommer vi att vara med personalens barn på deras ”dagis” som kyrkan har, mellan 12.30 – 16.30, fyra dagar i veckan. Vi börjar imorgon!
Annars mår vi?
Jo tack, bra
Vi har köpt trådlöst Internet nu så då kan vi gå runt med och visa hur vi bor. Så vill ni ha en liten rundtur från 27103 Sea Breeze Way så skaffa Skype så kan vi visa er!
Och just ja! HALLELUJAH!! Jag har äntligen hittat naturella solrosfrön! Åh. Vilken lycka! Har letat överallt, och tänkas att det tog mig över tre veckor att hitta osaltade, orostade, vackra solrosfrön till min havregrynsgröt! Bara linfröna kvar nu. Hold on!
Och en annan sak, grannarna i huset bredvid är svenskar! Ha. De första svenskar vi har stött på. Fast vi har inte hunnit prata med dom än, men ska gå över till dem imorgon och hälsa!
Vi ses och hörs snart igen. Det suger att det tar jättelång tid att lägga upp bilder.. Därför blir det tyvärr inte så många här.. Men vi ska se om vi kan figurera ut nåt annat smidigt sätt.. Alla idéer är hemskt välkomna!
Gud är bäst för övrigt! No doubt!
Puss och kram
/Michaela.
I K E A - Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.
- I lördags hade vi en väldigt bra dag! Efter poolbesöket fick vi träffa massa underbara vänner över Skype, på Philips 25-årsfest. Det var första gången vi fick se och prata med några icke-familjemedlemmar sedan vi kom hit!! Tack!
- Denna "Super Sunday" bestod som vanligt av två långa gudstjänster (3,5h respektive 4,5h!!) och vi fick för första gången höra Pastor Rodney predika. Den Helige Ande var definitivt på plats och kicked ass! [Vi har råkat säga "ass" någon gång var, vilket vi inte får säga här.. Här ska man säa BUTT! Det är alltid lika spännande att gå på gudstjänst här för man vet aldrig vad som kommer att hända! Det fick i alla fall bli en betydelsefull kväll för oss båda två!
- Vi tillbringade natten på vårat stammisstället (hos Jordan & Tessa) för att nästa morgon åka till beachen... trodde vi... Men det blev Downtown Disney i Orlando istället, som är gratisområdet innan man går in till Disney World. Vi käkade lunch på Rainforrest Café, vilket var väldigt speciellt då man befinner sig i en konstgjord regnskog. Dock mycket god mat och framför allt efterrätten - en vulkan gjord av brownies och glass! Det blev mycket lek och roliga bilder.
- Sedan bar det äntligen av till IKEA!! Vi kände oss som hemma bland alla svenska ord, möbler och maträtter och fick guida våra vänner igenom den svenska världen med Å, Ä och Ö. Med oss därifrån fick vi Kexchoklad, Marabou, Daim, lingonsylt, gräddsås, Delikatobollar, ett vanligt svenskt täcke och rågbrödsingredienser. Nu vet vi också var man kan få tag på svensk husmanskost som sill och kaviar! (Blä!) Efter en lång dag gick vi på bio (The Gamer) men den SÖG så efter 30 minuter gick vi därifrån och fick pengarna tillbaka. Seriöst, se den inte!
- Därefter åkte vi tillbaka till stammisstället för en till övernattning och skola nästa dag. Det kändes lite konstigt att vara tillbaka i skolan igen efter 5 dagar utan riktiga lektioner, men undervisningen är fortfarande lika utmanande som innan. Pastor Allen som håller i Soulwinning-kursen är i Washington DC så därför fick vi idag istället lyssna på Daniel McGee som vi helt enkelt beskriver som en skrikande cowboy! Han är så sjukt exalterad när han pratar, och har en breeeeeed söderdialekt!
- På torsdag ska vi ut på Soulwinning för första gången, vilket ska bli väldigt spännande! Ingen av oss har gjort något liknande innan.. Gå fram till människor och bara börja prata med dem om Jesus! Vi har dock ett "script" som vi ska läsa ifrån, för att hjälpa oss att veta vad vi ska säga! Detta kommer ske en gång i veckan framöver, så den utmaningen får ni gärna ta med i era böner!
- Idag fick vi äta en svensk nationalrätt: biffar, potatis, gräddsås, lingon & mjölk! Det var mumma! Imorgon bär det förhoppningsvis av till beachen efter skolan och sedan ser vi fram emot en händelserik gudstjänst på kvällen.
Vi har inte dött!! ... men bilen gjorde det.
- BIL: Nu har vi äntligen fått vår efterlängtade bil det är en grön Ford Escort 2000. Väldigt fin bil som passar oss perfekt! Hela bilhistorien började i lördags då vi tog en roadtrip och letade efter bil med Inem, ex bilförsäljare och Beccy. Vi hittade tillslut en bilfirma med charmiga försäljare och kom därifrån med en fin och fungerande bil (trodde vi i alla fall). Efter det fantastiska söndagsmötet körde vi hem och stannade på Barnes and Nobles för att köpa biblar, men då kokade motorn och det kom massor med rök från motorhuven. Då var det bara att åka tillbaks till bilfirman och låta dom fixa bilen som hette Shane. På måndagen fick vi ett samtal om att bilen inte gick att fixa. När de hade servat bilen i lördags innan vi fick ta hem den hade managern fått en notis om att locket till kylaren saknades, han glömde bort detta och därför hade helt enkelt motorn dött av värmeslag. Därför fick vi välja mellan att få pengarna tillbaka eller köpa en ny hos dem, de ville självklart det andra alternativet och gav oss andra bilförslag. Vi åkte därifrån med vår nya bil Shamado för $3000 exkl. skatter mm. De sålde den egentligen för $4991 - vilket kap:) Vi blev riktigt tajta med grabbarna på firman, särskilt Shane och Amado (därav bilnamnet).
- De vanliga lektionerna började i måndags och de lektionerna vi har i första kvartalet är: Band & Vocal Lab, Vocal Lab 1, Music Theory 1 - Måndag, Onsdag och Fredag. Helps in The Local Church, Soulwinning, Submission to Authority - Tisdag & Torsdag. Än så länge är lektionerna väldigt bra och till och med musikteorin är intressant (antagligen för att läraren Michael Puder är så bra).
- Vi har ju fått ganska mycket vänner och våra närmaste heter Tessa och Jordan (se bilder på facebook). I onsdags efter skolan åkte vi hem till dom och hängde innan vi åkte på ett svart, Big Mama meeting i en annan kyrka!! Det föll oss i smaken. Och för att beskriva det så är det precis som i alla filmer man har sett.. Det var intressant att komma till en annan amerikansk kyrka för att jämföra lite. Mötet var bra men vi känner oss på rätt plats i The River. Vi sov över med tjejerna och det var väldigt mysigt! De relationerna kommer vi nog ha kvar länge..We love you!
- I torsdags fick vi äntligen träffa den omtalade Pastor Rodney Howard-Browne!! Alla har pratat så mycket gott om honom och hans fru Adonica så vi har varit lite skeptiska till att han har fått så mycket ära men vi har nu fått möta en personlig Rodney som verkligen har ett enormt hjärta för Gud och för den här världen. Han poängterar själv mycket om att det inte handlar om honom eller kyrkan utan om Gud. Han har stora planer inte bara för kyrkan utan för samhället och hur vi ska kunna nå alla människor med evangeliet. Han är en vis man än så länge! På kvällen var vi på lovsångsträff med information om församlingens Worship Ministry och vi ska på try outs nästa vecka för att få vara med och leda lovsång. Då får vi se om vi verkligen är tillräckligt duktiga och om vi har hjärtat på rätt ställe;)
- Igår, fredag, var vi på ungdomsmötet Ignite och som vanligt går man inte besviken från mötena där. Efteråt åkte vi med ett gäng till Buffalo Wild Wings. Där vi smakade på alla sorters friterade räkor och kyckling, det var inte allt för gott så Sara beställde in chokladtårta, det smakade mycket bättre!
- Idag har vi legat vid poolen och stekt och Gud välsignade oss faktiskt med fint väder! Förhoppningsvis får vi njuta av det resten av tiden vi är här så att vi kan motsvara era förväntningar om brännan! Vi har inte jättemycket tid att ligga ute i solen därför tar vi vara på de tillfällena vi får. Snart ska vi åka iväg och träffa lite vänner och ha en mysig kväll.
- Imorgon är det "Super Sunday" (= fett välkomnande till huvudpastorerna Rodney & Adonica som varit i Burundhi ett par veckor) och vi ser fram emot gudstjänsterna och förhoppningsvis en solig dag.
- På måndag slipper vi skolan eftersom det är Labor Day och därför bär det av till stranden med Jordan för vår del. Annars har vi plugg nästa vecka!
